Carl Ståhle - Liv(in)g your brand

Jag accepterar nomineringen till språkrör!

 

I det arbetet har vi mappat Miljöpartiets klimatfärdplan och de utsläppsminskningar som den ger med övriga partiers politik. För att förstå listningarna så finns här en symbolförklaring: För att förstå komplexiteten i Miljöpartiets klimatfärdplan och hur den faktiskt är genomförbar så behöver man förstå att olika åtgärder påverkar inte bara utsläppen utan även energibalansen, statsfinanserna men även köpkraften hos invånarna. I varje listning ser man hur olika partier stödjer, stödjer delvis, har fluffiga ord som inte går att räkna på eller inte stödjer, dvs säger nej till. Intressant är att många delar har övriga partier ingen politik på, över huvud taget.

 

Nedan listas 4 bilder med de 10 viktigaste åtgärderna för:

 

Här kan vi se att de viktigaste åtgärderna som gör över 90% av jobbet har litet eller inget stöd av de andra partierna. En stor del av partiernas politik på området kan man inte ens räkna på. Hur vet de då om det är en effektiv klimatpolitik?

 

En stor kritik emot Miljöpartiets politik är att det skulle vara förödande för folks liv och ekonomi. Att vi skulle tvingas till att gå i ”jute-säck”. Därför är det viktig att ha förslag som stärker folks köpkraft och att totalen inte slår hårt mot befolkningen. Här kan vi se att övriga partiers politik inte har i åtanke köpkraften när de utformar klimatpolitiken.

 

 

 

Investeringarna i rättvis klimatomställning behöver dels finansieras men också prioriteras gentemot andra investeringar. Därför är det viktigt att se hur mycket som måste gå till klimatomställningen för att vi ska uppnå Parisavtalets mål. Igen ser vi att övriga partier saknar i princip all finansiering i sina budgetar av de nödvändiga klimatinvesteringar som ger resultat.

 

 

 

När vi slår ihop alla åtgärder så behöver vi fortfarande se om det är realistiskt. Kan vi producera tillräckligt med biobränsle för att genomföra åtgärden ”reduktionsplikten” och har vi tillräckligt mycket elproduktion för att göra t.ex. den vätgas som Hybrit kräver? Och sist men inte minst, klarar vi oss inom den co2-budget som vi har kvar? Som vi ser på diagrammet så kommer vi att fortsätta utsläppen efter 2035 men vi har då kommit igång med kolinlagring och CCS teknik i en skala som hanterar utsläppen i alla fall hjälpligt. Det är fullt möjligt med dagens teknik, dagens rapporter och utredningar och dagens ekonomi. Vi kan klara de territoriella utsläppsmålen som Parisavtalet och 1,5 gradersmålet kräver. Och vi kan klara det med en hälsosam ekonomi, både för stat och för individ. Vad håller oss tillbaka?

 

 

 

För att kunna beräkna vad en åtgärd ger för resultat och effekt på utsläppen behöver varje åtgärd vara definierad med TID, KVALITET och RESURSER. Det går helt enkelt inte att räkna på något mål eller någon åtgärd annars. Sedan behöver vi förlita oss på trovärdiga källor såsom forskningsrapporter, myndighetsrapporter och utredningar. Det gäller att ha en vettig utgångspunkt, en s.k. nollmätning. Som tur är finns våra myndigheter där Naturvårdsverket var en viktig bas. En av de viktigaste utgångspunkterna var vilken co2 budget vi skulle räkna på.

 

- Koldioxidbuget

Vi har utgått ifrån följande uträkning, som ger 50% chans att klara 1.5-graders målet: A new set of Paris Compliant CO2-Budgets for Sweden. Eftersom vi följer Naturvårdverkets riktlinjer för beräkning av territoriella utsläpp, så har koldioxidbudgeten justerats för att inkludera cement och markanvändning från jordbruk, men inte utrikestransporter. Beräkning av koldioxidbugeten enligt Klimatledarskapsnodens metod (170mt) finns tillgängliga på begäran. Vi vill vara tydliga med att vi har räknat på Territoriella utsläpp varför det återstår en stor andel utsläpp som är relaterade till konsumtion, som inte finns med i dessa beräkningar.

 

- Kostnad / Investering

Kostnad avser en grov beräkning av bruttopåverkan på den årliga statsbudgeten p.g.a. nödvändiga investeringar, utgifter, eller skatteintäkter (total kostnad fram från 2022 till 2035, utslagen på 14 år). Den inkluderar inte företagens investeringsbehov för t.ex. vätgasanläggningar, utan endast den statliga subventionen för denna typ av investeringar. Framtida investeringar diskonteras inte. Inga avräkningar har gjorts för eventuella kostnader som redan är inräknade i nuvarande statsbudget, eller som kan omprioriteras från andra budgetposter.

 

- Co2-reduktion

Avser skillnaden mellan de totala territoriella utsläppen av koldioxidekvivalenter från 2022 till 2035 om inga åtgärder vidtas, och totala utsläpp för perioden om åtgärder vidtas. Åtgärdernas slutliga effekt påverkas av vilka kombinationseffekter, dvs vilka andra åtgärder som välja samtidigt. T.ex. förbud mot fossilbilar får mindre effekt om fossilbilarna omfattas av reduktionsplikt.

 

- Prisökning / Köpkraft

Ger en grov uppskattning av effekten på hushållens köpkraft, som beror på två variabler: (1) förväntad prisökning på grund av åtgärden (t.ex. biobränsle är i dagsläget dubbelt så dyrt som fossila bränslen), och (2) andelen av hushållens totala utgifter som berörs (t.ex. 9% av medelhushållets utgifter gick till drivmedel för bil enligt SCBs senaste HUT undersökning 2012). Dynamiska effekter på priser genom minskad efterfrågan eller utökad produktion har inte räknats in. Allmänna jämviktseffekter är ej inräknade. Skattefinansierade kostnader påverkar hushållens budget i proportion till skattetrycket för den 5te decilen (HE0110BH). Skatteintäkter påverkar hushållens budget i proportion till statliga utgifter för sociala bidrag för den 5te decilen (HE0110BH2). Övergripande styrmedel, såsom ETS, och energiproduktion påverkar priser enligt Input-Output matris, i proportion till utsläpp och/eller användning av energislag.

 

- Eltillgång

Siffran avser energibalansen för användbar direktel. Den räknas som den totala inhemska elproduktionen minus den total inhemska direkta elförbrukningen minus el som används till vätgasproduktion. Vätgasanvändning påverkar inte elbalansen direkt, utan endast vid inhemsk tillverkning av vätgas (underskott i vätgasbalansen antas täckas av import om inte inhemsk produktion byggs ut). Elektrobränsleproduktionen påverkar inte elbalansen direkt, utan endast vid utbyggnad av inhemsk vätgasproduktion.

 

- Biobränsletillgång

Siffran avser energibalansen för fast bioråvara. Den räknas som den totala inhemska tillförseln av hållbar fast bioråvara (grot och skogsrester) minus det totala inhemska behovet för bioråvara, inklusive den som används för att producera flytande biodrivmedel och termisk förgasning. Elektrobränslen anses kunna användas som direkt substitut för flytande biodrivmedel, och minskar därför förbrukningen av bioråvara som används för tillverkning av biodrivmedel.

Det är tydligt att klimatets mandat inte är tillräckligt för att baxa igenom politik som 7 av 8 partier i Riksdagen har lovat och skrivit under på. Vi har gjort fantastiska framsteg i styrande ställning både på riksnivå i regioner och kommuner under de senaste 7 åren, men det räcker ju inte. Vi behöver fler gröna mandat och vi behöver bli starkare i både förhandlingsrummet och bättre i vår kommunikation.

Nobel är ett av våra största internationellt kända varumärken, ett av världens mest beundrade. En förebild, symbol och förespråkare för vetenskapen, för kulturen, för freden & mänskligheten. Det var också det Alfred Nobel ville lämna efter sig. ”…prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”, lyder den inledande texten i testamentet. Det är därför dags att Nobelstiftelsen tar sitt sociala och ekonomiska ansvar för mänsklighetens hållbara utveckling för att just kunna leva upp till syftet med testamentet.

 

Min farfar, Nils K Ståhle, var VD för Nobelstiftelsen mellan 1948 och 1972 där han i allra högsta grad var involverad i, inte bara diskussionen kring uppkomsten av Ekonomipriset 1968 utan, varför detsamma inte är att betrakta som ett Nobelpris. Det är just Riksbankens ekonomipris till minne av Alfred Nobel. Under hans ledning genomfördes också en omfattande översyn som förändrade investeringsprinciperna och förvaltningen av prispengarna. De otidsenliga, omoderna och inflexibla principerna som då gällde hade urholkat hela arvet och prispengarna fick till följd sänkas flera gånger. Hade inte Nobelstiftelsen vågat ta tag i de nödvändiga förändringarna och nya tolkningarna av testamentet som krävdes hade vi idag inte haft någon prissumma kvar att ge ut.

 

Världen förändras ständigt och utvecklingen går framåt. Det som igår var den bästa investeringen har vi idag förstått är direkt förödande. För bara ett år sedan kunde vi läsa om hur Nobelstiftelsen investerar sina pengar i tobak, vapen och fossila bränslen. Hur stiftelsen investerar sina över 4 miljarder har mångdubbelt större nytta för mänskligheten än prissumman i sig, förutom det givna symbolvärdet som gott ledarskap innebär. Nobelstiftelsen har inte bara ett ansvar för Nobelpriset och dess överlevnad. De har också ett ansvar för hur arvets investeringar, i testamentets anda, gör mänskligheten nytta.

 

Nobelstiftelsen hänger kanske inte med i den förändring och den utveckling som den är satt att prisa. Dess associerade organisationer bär inte längre upp varumärket som stiftelsen är satt att förvalta. De ickeval och den oförmåga till utveckling som befäster gamla förlegade normer och principer bör även Nobelstiftelsen internt ta tag i. Det är inte bara dags att helt se över de investeringar som är kopplade till för mänskligheten ohållbara verksamheter och som står i direkt strid med hela syftet av Nobels testamente. Det är också dags att se över övriga principer som idag är otidsenliga, omoderna och inflexibla. Forskarvärlden är eniga om vad som ger mänskligheten störst nytta just nu. Kanske bör Nobelstiftelsen också lyssna på forskningen som den är satt att upphöja.

 

Turerna kring Svenska Akademien, de moraliska och juridiska kriserna som kommer därav, har även det satt hela varumärket kring Nobelpriset i gungning. Nobelstiftelsen borde fundera över sin egen roll i bevarandet och skyddandet av Svenska Akademiens omoderna och socialt ohållbara s.k. kultur. Dess totala avsaknad av det kvalitativa kulturbegreppet och de socialt överförda levnadsmönster som en del i Svenska Akademiens aktörer står för är inget som stiftelsen bör uppmuntra eller ens indirekt stötta. Utmaningen som Nobelstiftelsen står inför är inte lätt. Bevara och bygg vidare eller våga ifrågasätta och förändra.

 

Med tanke på Karolinskas skandaler kring Macchiarini, som även de befläckat varumärket Nobel, behöver Nobelstiftelsen fundera över vilka institutioner som associeras med Nobelpriset. Sålunda kan man också fråga sig om Nobelstiftelsen kan acceptera associeringen med Ekonomipriset 2018. Denna gång ges priset till en teori som visar sig vara en stor anledning till att nödvändiga investeringar inte har gjorts i tid för klimatet och därför hotas mänskligheten i sin helhet. Nordhaus representerar en princip inom ekonomin som är helt ekonomiskt ohållbar därför ekonomi kan inte isoleras ifrån övriga samhället. När en forskare blandar ihop höga ekonomiska kostnader med värderingen dyrt så borde man dra öronen åt sig. När man gör bedömningen om något är dyrt behöver man ta i beaktande alternativkostnaden. Hans Joachim Schellnhuber sägs ha fått frågan om vad som är skillnaden mellan 1,5-2 graders uppvärmning och 3-4 graders uppvärmning. Svaret var lika genialiskt i sin enkelhet som skrämmande, -Den mänskliga civilisationen. Nordhaus anser alltså att det är för dyrt att rädda mänskligheten. Fundera då över Nobels testamente: ”hafva gjort menskligheten den största nytta”. Samma institutioner som varit med om att bygga varumärket Nobel är desamma som idag utgör det största hotet. Idag står Nobelstiftelsen inför samma behov av förändring som när man tolkade om testamentet och dess principer på femtio- och sextiotalet. Nu har det gått ytterligare sjuttio år och det kan vara dags igen.

 

Krisen för varumärket Nobel och priset i stort kanske är en spegling av den tid vi lever i. Vetenskapen är satt på undantag och ”alternativ fakta” ruckar på samhällets tillit till kunskapsbaserade beslut. Problemen är kanske vida större än vad stiftelsen verkar förstå och då räcker det inte med att bygga ett Nobelmuseum. Det finns en stor risk att det storsvulstiga bygget på Blasieholmen bara blir ett mausoleum över en svunnen tid, utan de estetiska, tekniska eller arkitektoniska storheter som gör det intressant och relevant.

 

Hela Alfred Nobels verksamhet byggde på viljan att skapa, förbättra och förändra. Dynamiten var, i dubbel bemärkelse, ett viktigt verktyg i den förändringen. För det finns kanske endast en sak som aldrig förändras och det är att allt förändras. Verksamheten kring varumärket behöver kanske fundera över vad Alfred Nobel ville med sitt testamente, vad som gör mest nytta för mänskligheten och hur Nobelstiftelsen ska kunna leda den förändringen.

 

Carl Ståhle, arkitekt och aktiv i Miljöpartiet

För vissa är det verkligen så. Det är då som vår rättstat måste visa sig från vår allra bästa sida. Inte ta genvägar och ta beslut som obönhörligen kommer att bryta ner denna rättstat som vi alla vill ha.

Jag skriver "När inte ens Sverige följer svensk lag" i ETC om min kamp för mina två asylpojkars rätt till en rättvis behandling. De kanske har rätt att stanna, de kanske inte har rätt men behandlingen måste vara rättvis, rättssäker och följa lagen.
Här finns det tyvärr mycket att önska från Migrationsverket, domstolsväsendet och våra folkvalda

För varje fordon som säljs idag och som inte drivs av ett fossilfritt bränsle så riskerar vi att missa målet. Sverige måste börja agera med kraft idag.

Vad är planen för en fossilfri fordonsflotta till 2050?
Antalet skrotade bilar är ca 200.000 / år och det stora flertalet är över 20 år gamla. Det innebär att om vi ska ställa om till en fossilfri fordonsflotta så kommer det att ta minst 22,5 år med den takt vi har idag. Detta förutsätter att alla bilar som nyregistreras är helt fossilfria.

Antalet nyregistrerade var 2014 över 300.000st men snittar ca 250.000st och antalet lätta lastbilar ligger på ca 40.000st/år.

Miljöbilars andel (SCB)2014 av totalen är 17,4% (53.030st) varav:
1. Diesel 64,2% (34.047st)
2. Elhybrid 13,5% (7.173st)
3. Gas 8,9 % (4.716st)
4. Laddhybrid 4,6% (3.428st)
5. E85 4,6% (2.427st)
6. El 2,3% (1.239st)


En fossilfri flotta om 3.631 år eller till 2050?
Med den takten som vi idag ställer om fordonsflottan till en helt fossilfri flotta så kommer det att ta 3.631år. Om vi ska lyckas till 2050 så måste varje bil som nyregistreras vara helt fossilfri. Det innebär att vi måste jobba på alla fronter för att detta ska lyckas.

Solcellsekonomi med Elbil
En elbil drar ca 1kwh / mil vilket gör att en genomsnittsbil konsumerar 1.500kwh per år. Om elen totalt kostar 1,2kr/mil vilket är 1800kr / år.
Motsvarande kostnad för en liten miljöbil som drar ca 0,4l/mil blir 8.400kr/år om bensinkostnaden ligger på 14kr/liter.
Besparingen är således 6.600kr/år vilket motsvarar räntekostnaden för ett lån på 165.000kr vid 4% ränta.

I ett land som Sverige med långa avstånd är det också många som kör många mil. Ca 20 % kör mer än 2 000 mil per år och 7 % kör mer än 3 000 mil. De allra flesta kör mellan 1 000 och 2 000 mil per år och bara 15 % kör inte alls.
Antalet personbilar i drift är ca 4,5 miljoner och ökar med ca 2% per år. Om elen kostar 1,2 kr/KWh och bensinen kostar 14kr/liter så sparar hushållen ofantliga 29,7 miljarder per år om dessa bilar vore elbilar jämfört med en snål miljöbil som drar 0,4l/mil. Med dagens bensinförbrukning +50milarder.

 

Tjänstebilar och Taxibilar är steg ett.
De bilar som kör mest och som står för en stor del av nyproduktionen är tjänstebilar, kommunala bilar och taxibilar. De byts kontinuerligt ut kommer sedan ut på andrahandsmarknaden och kan driva omställningen snabbare. Därför bör staten enbart stödja tjänstebilar som drivs helt av el samt laddhybrider med en räckvidd på minst 5 mil på el. Dessutom bör staten sätta krav på detsamma för taxibilar i trafik.

Kommunal och Statlig verksamhet går före
Våra institutioner måste gå före så att fossilfria bilar når gemene man. Det innebär att fossilfritt gäller fr.o.m. idag i alla inköp av fordon där så är möjligt. Inga statliga stöd ska ges till fordon som inte är fossilfria och samtidigt så måste kommuner i alla detaljplaner säkerställa tillkomsten av laddstolpar för elfordon. Dessutom måste Staten till 2050 säkerställa de 6,75TWh som fordonsflottan behöver för sina transporter.

En tydlig och långsiktig plan
Bilindustrin behöver en tydlig och långsiktig plan för omställningen där alla parter är informerade, delaktiga och har möjlighet att leverera. Förslagsvis sätter man olika datum då vissa saker ska vara genomförda. Planen ska matematiskt bygga på att vi har en fossilfri fordonsflotta år 2050.
- Idag ska förmånsvärde för elbilar vara noll
- Idag ska alla statliga och kommunala fordon vara miljöfordon
- Om 2 år ska alla tjänstebilar vara miljöfordon
- Om 2 år ska all kommersiell trafik (taxi) vara miljöfordon
- Om 4 år ska bara miljöbilar få nyregistreras
- Om 4 år ska statliga och kommunala bilar drivas av fossilfria bränslen
- Om 7 år får inte bilar drivna av fossilbränslen säljas
- Om 10 år tillförs en extra skatt på alla fordon som inte är miljöfordon
- Om 20 år får inte bilar enbart drivas av fossila bränslen

 

Tiden rinner iväg. Vi behöver agera nu, 2015 för att ha en chans att hinna i tid. 

Det kräver svåra beslut. Våga ta dem!

 

/Carl Ståhle

Arkitekt, Entreprenör och aktiv i MiljöPartiet De Gröna

Vi står inför vår generations ”Miljonprogram”. Ingen vill ta det ordet i sin mun därför att associationerna är för dåliga, även om mycket också blev bra. Vi har dock en del misstag att lära av samt andra mål i dagens byggande. Förutom lösningar för bostadsbristen så har vi flera andra mycket viktigare utmaningar att ta i beaktande. Vi står mitt i ett paradigmskifte både miljömässigt och sättet vårt samhälle fungerar. Kommunikationerna är centrala men ännu större fokus bör sättas på den sociala interaktionen mellan människor.

Vi bygger framtidens samhällen!
En bra byggnad ska stå i minst 100år men helst längre än så. Andra bra byggnader ska lätt kunna återvinnas i sin helhet. När vi nu står inför vår generations största satsning på nya bostäder i och kring våra städer så har vi ett stort ansvar. Förutom att vi behöver förnya och renovera redan existerande bostäder så måste vi tyvärr riva en del som inte håller måttet. En del av Miljonprogrammet är tyvärr i så dåligt skick att det inte är möjligt att renovera. Den gången glömde vi livscykel-ekonomiskt tänkande.

Bygg efter bästa förmåga – inte efter minimikrav
Samhällsekonomiskt, socialt och miljömässigt måste vi därför ställa helt andra krav på byggandet än vad vi gör idag. Vi måste bygga efter ”Bästa förmåga” istället för minimikrav. Finansieringen , återbetalningstid och driftskostnad är naturligt att se över men vi behöver även väva in samhällskostnaden när vi tänker livscykelekonomi.

I retrospekt så blev de kostnadseffektiva byggnaderna från Miljonprogrammet ohemult dyra. Inte bara för att de nu måste renoveras eller rivas, utan mest för den sociala kostnaden, segregrationen men även missarna i miljötänk. Det finns andra kvalitéer än ett effektivt industrialiserat byggande. Här har politikerna en avgörande roll för ett lyckat resultat och deras bästa verktyg är detaljplanerna. Hur får man energi-, livscykelkostnaden samt tankar om cirkulär ekonomi, in i krav och i lag? Kommuner måste styra bättre genom detaljplanen.

Människans tid i fokus
Efter över hundra år med industrialisering, effektivitet och bilen i fokus, där städer ses som en maskin och där människan får ta en biroll, så bör vi sätta var människa i centrum. Städer är levande organismer som är skapade av och för människan. Vilka är då människans behov och vad värderar vi?

För både ekonomi och livskvalitet, när vi bygger, måste människans ”tid” vara central. Inte primärt tiden det tar att bygga utan tiden som vi spenderar i byggnaden, i staden, på landet eller på väg däremellan. Tiden på dygnet för var person är definitiv. Tiden på vår jord är utstakad men ekonomi, produkter, tjänster, nöjen, trender och intressen kommer att förändras. Vi vet också att det finns lika många viljor som det finns människor för hur vi vill spendera vår tid. Så vad kan vi som politker och samhällsplanerare göra?

Högre ambitioner – för att vi kan
Byggnadens tid är över hundra år och städers strukturer står i hundratals, kanske tusentals år. Vi vet Idag att vi måste ställa om till ett hållbart samhälle. Om vi ska nå dit måste vi därför bygga efter ”Bästa förmåga”. Vi kan bygga återvinningsbara, tillfälliga lättare strukturer eller så bygger vi med kvalitet och långsiktighet i fokus. Vi kan och vi måste bygga Noll- och Plusenergihus, varje gång, därför om vi inte gör det nu så missar vi alla mål med ytterligare 100år. Enkel matematik säger att vi inte har råd att vänta eftersom en byggnad står i minst hundra år.

En slags ny-minimalism
Vi vet att mycket av tiden ligger i de korta vardagliga transporterna och en av lösningarna är därför tät bebyggelse med integrerade arbetsplatser, kollektiva transporter och varierat bostadsutbud. Variation är nyckeln för både ekonomi och social interaktion. För på arbetsplatser behövs alla kompetenser, mångfalden och jämställdheten vilket innebär att vi måste bo bredvid varandra i samma område om vi ska ha minimala tidsavstånd. Lagerarbetaren, sjuksköterskan, arbetssökanden, finansanalytikern, entreprenören, chefen och politikern. Gamla, barnfamiljer liksom unga i samma område för att de behövs, för att variationen är en kvalitet och för att tid är kvalitet. Livskvalitet!

Vi gjorde vårt bästa – det är vårt arv.
Kommande generationer får ärva och förvalta det vi gör idag och de får också göra egna analyser, beslut och förändringar. Vi agerar efter vår tids förutsättningar men vi måste göra det vi kan. Inte bara för att det är rätt utan för att det är ekonomiskt mest lönsamt, idag och i långa loppet.

Carl Ståhle – Arkitekt, Entreprenör

Så här lyder skrivelsen i Lissabonfördraget (från Piteå-tidningen 14 nov)

"I Artikel 24.1 i Lissabonfördraget står klart och tydligt att den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik ... kan leda till ett gemensamt försvar."

"I Artikel 24.3, förtydligas budskapet ytterligare när man skriver att medlemsländerna ska aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och ska respektera unionens åtgärder på detta område."

Detta kan bara tolkas som att om folkrika stater som Tyskland, England och Frankrike (Nato) bestämmer sig för att placera kärnvapen på svensk mark så har svenska riksdagsledamöter, med Lissabonfördraget, godkänt detta.

I maj i år talade Eurokårens chef inför EU-parlamentet och i juni antog samma parlament en resolution där det sägs att ”EU-parlamentet föreslår att man placerar Eurokåren som en permanent styrka under EU:s ledning och uppmanar alla medlemsstater att delta i denna”.

Frågan är inte OM utan NÄR svenskar går ut i krig och dessutom understött av kärnvapen. 

Var det detta EU vi tackade JA till 1994?

Det vi tackade JA till var ett handelssamarbete baserade på:

Fri rörlighet av varor och tjänster

Fri rörlighet av kapital

Fri rörlighet av arbetskraft