Mitt löfte - jag ska göra allt i min makt

 
Det är tydligt att klimatets mandat inte är tillräckligt för att baxa igenom politik som 7 av 8 partier i Riksdagen har lovat och skrivit under på. Vi har gjort fantastiska framsteg i styrande ställning både på riksnivå i regioner och kommuner under de senaste 7 åren, men det räcker ju inte. Vi behöver fler gröna mandat och vi behöver bli starkare i både förhandlingsrummet och bättre i vår kommunikation.

Jag vill bidra till den förbättringen för jag är helt övertygad om att vi har lösningarna, vi har ekonomin och vi har fortfarande tid. Tid att göra den omställning som krävs av oss. Nu handlar det om förändringsvilja och förändringskraft hos fler i ledande ställning och jag är övertygad om att vi kan visa på den gröna vision som kan samla oss alla kring en gemensam målbild.

Vi behöver få alla med på den gemensamma visionen om ett bättre samhälle bortom klimatkrisen
I alla delar av samhället behöver lite nytändning och en del i det är nya tillskott in i politiken, där besluten verkligen tas. Därför kandiderar jag till Riksdagen och hoppas få medlemmarnas stöd i region Sthlm att driva, utveckla och förstärka MP - så att vi tillsammans kan nå målen. Det är denna och kanske nästa mandatperiod som är helt avgörande för hela vår välfärd och jag tror att jag kan bidra till den förändringsresa som krävs.

Själv är jag väldigt förtjust i kommunikationen Bilen, Biffen, Bostaden, Börsen och Butiken. Den är så tydlig för medborgarna hur de ska ta sig an klimatutmaningen. OM vi lägger samma kommunikation på regionnivå på vad politiken behöver göra så kanske det skulle se ut så här: Kollektivtrafik - Kosten - Karolinska - Kostnadskontroll - Kolbudgeten. På riksnivå tror jag det handlar om Digitalisering, Data, Delning och Decentralisering men framför allt Du & jag. För om inte du och jag, tillsammans drar åt samma håll då kommer vi ingen vart. Samarbete!
 
Gemensamt för både individ, kommun, region och riksnivå så har vi alla gränser för vad vi kan påverka. Vi har beslutskraft, mandat och budget för oss här i Sverige men det finns inget utrymme att skjuta upp beslut. Tiden är kanske den viktigaste och tuffaste gränsen vi har. Det som dock är gränslöst i vår påverkan är vår kommunikation. Vi behöver berätta mer om när vi gör rätt och vi behöver också visa civilkurage när besluten är svåra. Det är dags att kalla krisen vid sitt rätta namn och agera därefter. Genomgående behöver vi börja räkna baklänges från målet och sätta upp milstolpar varje år, varje månad, varje beslut. Vi vet vad vi måste göra och det gäller framför allt de politiska beslut som finns på systemnivå. Det mesta sker i upphandlingen och här måste kolbudgeten vara överordnad den ekonomiska budgeten för att åstadkomma bästa möjliga sociala resultat. Vi är bara två upphandlingar bort från ett ohållbart eller hållbart 2030. Se till att vi levererar på målen!
 
Mitt bidrag på riksnivå hoppas jag kan vara just förmågan till omställning av framför allt de styrande mekanismer som gör att omställningen faktiskt blir lönsam, inte bara på lång sikt utan att lönsamhet ska bli en accelerator även på kort sikt. Det kräver tydlighet från politiken vart vi är på väg och vad som är ok och inte. Vi har inte tid eller råd med undantag och fördröjande inslag. Varje beslut vi tar måste vara i takt med omställningen och i linje med målet. Och målet är bara 8 år fram i tiden. Det är 2030 som gäller! Det är max 2 mandatperioder kvar och då vill göra störst nytta där den största insatsen krävs.
 
Jag vill vara med och bidra till den omställning som krävs av oss idag och hoppas på medlemmarnas stöd i att representera Miljöpartiet i riksdagen.
2021-10-08 @ 21:20:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En dysfunktionell opposition urholkar rättsstaten

Nu går vi in i valåret 2018 och alla tänker på vilken regeringskonstellation som ska komma till makten. Spelteoretikernas högtid är nu innan opinionsundersökningarnas fluktuationer tar över. Senast resonerade en artikel om hur väljargruppens åldersskillnader aldrig varit större. Får vi ett val mellan unga och gamla? Nytt eller gammalt? Öppenhet eller rädsla? Eller blir det en klassisk höger-vänster diskussion? Den stora frågan verkar vara vilka som bildar regering men det som avgör Sveriges utveckling är de som bildar opposition.

 

2018 års val handlar, denna gång, inte om vilken regeringskonstellation som kommer till makten. Det handlar om vilken opposition som kan säkerställa rättsstaten och demokratin. Får vi en opposition som jobbar för Sveriges bästa, försöker få igenom breda uppgörelser och tar de viktiga långsiktiga besluten. Eller får vi en opposition som godtyckligt försöker fälla ministrar, stoppa beslut, gör tomma medieutspel och sura i 4 år? Oppositionen har en mycket viktigare roll för Sveriges utveckling än de verkar förstå.

 

Under de senaste åren har vi sett smak på både värsta-scenarier och bästa-scenarier. Den, till synes, svaga S/MP regeringen kan ha varit den bästa regeringen sedan länge för demokratin. Det har nämligen under perioden slutits över 20st breda politiska överenskommelser jämfört med bara 1 under Alliansregeringens 8 år vid makten. Som kronan på verket och en fantastisk start på valåret 2018 började den nya klimatlagen gälla som visar på Sveriges förmåga att ta breda, viktiga och långsiktiga politiska beslut.

 

Sveriges politik är inte mer splittrad än att vi faktiskt kan komma överens om säkert 98% men mediedramaturgin kräver konfliktytor istället för överenskommelser och kompromisser. Ofta får plånboksfrågor oproportionerligt stor betydelse på valdagen och medierna lyfter upp vinnare och förlorare när politiken har förhandlat fram en kompromiss. I ingen annan förhandling mellan olika parter i näringslivet eller i privatlivet så ser man en uppgörelse som ett nederlag för den ena eller andra parten. Nederlaget är ett faktum när man inte kan nå en uppgörelse eller nå en kompromiss. Men i politiken finns alltid en förlorare som har svikit sin själ.

 

Den svaga och ibland dysfunktionella oppositionen kan samtidigt vara anledningen till den S-ledda regeringens stora övertramp på rättsstaten och dess principer. Jag tänker naturligtvis på Trafikverkets ledning och styrelsens medvetna beslut att åsidosätta svensk lag, utan att de blir åtalade och dömda. Var finns ansvarsutkrävandet? En stark opposition som inte är ute efter billiga politiska och kortsiktiga vinningar och som verkligen bryr sig om demokratin och rättsstaten hade aldrig släppt igenom denna skandal. När det väl kom till kritan så prioriterade man spelteorin och billiga politiska poäng framför Sveriges lagar, fundamentet vi bygger staten på.

 

Det största hotet mot rikets säkerhet är dock pågående just nu, med oppositionens goda minne. Vi har idag en myndighet, Migrationsverket, som tolkar lagen godtyckligt, applicerar lagen retroaktivt, åsidosätter grundläggande rättsprinciper och internationella överenskommelser. Vi har nu levt med den tillfälliga asyllagstiftningen sedan 22 juli 2016 och hur den kom till kan man ha olika åsikter om. Det värsta är hur den appliceras och lagstiftarens medvetna motsatsresonemang samt intentioner om att lagen ska tolkas retroaktivt, trots att den inte är retroaktiv, som gör den till Sveriges fiende nr 1. P.g.a.  en svag regering och en svag opposition har Migrationsverket troligen hänvisat till fel lag i minst 44.000 asylärenden och ingen har vågat syna bluffen.

 

Men de stora förlorarna är inte enbart asylflyktingarna som fått en rättsvidrig behandling utan det är 10 miljoner svenskar som tror de lever i en rättsstat. De ser en justitieminister, migrationsminister och myndighet som medvetet skriver och tolkar lagar retroaktivt. Samtidigt sitter den dysfunktionella oppositionen och låter nedmonteringen av rättsstaten hända. För vad händer när en regering börjar skapa och applicera lagar retroaktivt? Vad händer när du följde lagen, men sen ändrades reglerna och du döms ändå? Detta gör Sverige till ett laglöst land!

 

Visst behöver Sverige en stark och samarbetsinriktad regering efter valet 2018 och till den vill jag bidra, men min största oro är en dysfunktionell opposition.

 

Carl Ståhle

Rikdsdagskandidat 2018

Miljöpartiet de Gröna    
2018-08-31 @ 15:29:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Första dagen på resten av mitt liv

För vissa är det verkligen så. Det är då som vår rättstat måste visa sig från vår allra bästa sida. Inte ta genvägar och ta beslut som obönhörligen kommer att bryta ner denna rättstat som vi alla vill ha.

Jag skriver "När inte ens Sverige följer svensk lag" i ETC om min kamp för mina två asylpojkars rätt till en rättvis behandling. De kanske har rätt att stanna, de kanske inte har rätt men behandlingen måste vara rättvis, rättssäker och följa lagen.
Här finns det tyvärr mycket att önska från Migrationsverket, domstolsväsendet och våra folkvalda
2017-08-30 @ 10:58:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0