En dysfunktionell opposition urholkar rättsstaten
Nu går vi in i valåret 2018 och alla tänker på vilken regeringskonstellation som ska komma till makten. Spelteoretikernas högtid är nu innan opinionsundersökningarnas fluktuationer tar över. Senast resonerade en artikel om hur väljargruppens åldersskillnader aldrig varit större. Får vi ett val mellan unga och gamla? Nytt eller gammalt? Öppenhet eller rädsla? Eller blir det en klassisk höger-vänster diskussion? Den stora frågan verkar vara vilka som bildar regering men det som avgör Sveriges utveckling är de som bildar opposition.
2018 års val handlar, denna gång, inte om vilken regeringskonstellation som kommer till makten. Det handlar om vilken opposition som kan säkerställa rättsstaten och demokratin. Får vi en opposition som jobbar för Sveriges bästa, försöker få igenom breda uppgörelser och tar de viktiga långsiktiga besluten. Eller får vi en opposition som godtyckligt försöker fälla ministrar, stoppa beslut, gör tomma medieutspel och sura i 4 år? Oppositionen har en mycket viktigare roll för Sveriges utveckling än de verkar förstå.
Under de senaste åren har vi sett smak på både värsta-scenarier och bästa-scenarier. Den, till synes, svaga S/MP regeringen kan ha varit den bästa regeringen sedan länge för demokratin. Det har nämligen under perioden slutits över 20st breda politiska överenskommelser jämfört med bara 1 under Alliansregeringens 8 år vid makten. Som kronan på verket och en fantastisk start på valåret 2018 började den nya klimatlagen gälla som visar på Sveriges förmåga att ta breda, viktiga och långsiktiga politiska beslut.
Sveriges politik är inte mer splittrad än att vi faktiskt kan komma överens om säkert 98% men mediedramaturgin kräver konfliktytor istället för överenskommelser och kompromisser. Ofta får plånboksfrågor oproportionerligt stor betydelse på valdagen och medierna lyfter upp vinnare och förlorare när politiken har förhandlat fram en kompromiss. I ingen annan förhandling mellan olika parter i näringslivet eller i privatlivet så ser man en uppgörelse som ett nederlag för den ena eller andra parten. Nederlaget är ett faktum när man inte kan nå en uppgörelse eller nå en kompromiss. Men i politiken finns alltid en förlorare som har svikit sin själ.
Den svaga och ibland dysfunktionella oppositionen kan samtidigt vara anledningen till den S-ledda regeringens stora övertramp på rättsstaten och dess principer. Jag tänker naturligtvis på Trafikverkets ledning och styrelsens medvetna beslut att åsidosätta svensk lag, utan att de blir åtalade och dömda. Var finns ansvarsutkrävandet? En stark opposition som inte är ute efter billiga politiska och kortsiktiga vinningar och som verkligen bryr sig om demokratin och rättsstaten hade aldrig släppt igenom denna skandal. När det väl kom till kritan så prioriterade man spelteorin och billiga politiska poäng framför Sveriges lagar, fundamentet vi bygger staten på.
Det största hotet mot rikets säkerhet är dock pågående just nu, med oppositionens goda minne. Vi har idag en myndighet, Migrationsverket, som tolkar lagen godtyckligt, applicerar lagen retroaktivt, åsidosätter grundläggande rättsprinciper och internationella överenskommelser. Vi har nu levt med den tillfälliga asyllagstiftningen sedan 22 juli 2016 och hur den kom till kan man ha olika åsikter om. Det värsta är hur den appliceras och lagstiftarens medvetna motsatsresonemang samt intentioner om att lagen ska tolkas retroaktivt, trots att den inte är retroaktiv, som gör den till Sveriges fiende nr 1. P.g.a. en svag regering och en svag opposition har Migrationsverket troligen hänvisat till fel lag i minst 44.000 asylärenden och ingen har vågat syna bluffen.
Men de stora förlorarna är inte enbart asylflyktingarna som fått en rättsvidrig behandling utan det är 10 miljoner svenskar som tror de lever i en rättsstat. De ser en justitieminister, migrationsminister och myndighet som medvetet skriver och tolkar lagar retroaktivt. Samtidigt sitter den dysfunktionella oppositionen och låter nedmonteringen av rättsstaten hända. För vad händer när en regering börjar skapa och applicera lagar retroaktivt? Vad händer när du följde lagen, men sen ändrades reglerna och du döms ändå? Detta gör Sverige till ett laglöst land!
Visst behöver Sverige en stark och samarbetsinriktad regering efter valet 2018 och till den vill jag bidra, men min största oro är en dysfunktionell opposition.
Carl Ståhle
Rikdsdagskandidat 2018
