Vår generations Miljonprogram
Vi står inför vår generations ”Miljonprogram”. Ingen vill ta det ordet i sin mun därför att associationerna är för dåliga, även om mycket också blev bra. Vi har dock en del misstag att lära av samt andra mål i dagens byggande. Förutom lösningar för bostadsbristen så har vi flera andra mycket viktigare utmaningar att ta i beaktande. Vi står mitt i ett paradigmskifte både miljömässigt och sättet vårt samhälle fungerar. Kommunikationerna är centrala men ännu större fokus bör sättas på den sociala interaktionen mellan människor.
Vi bygger framtidens samhällen!
En bra byggnad ska stå i minst 100år men helst längre än så. Andra bra byggnader ska lätt kunna återvinnas i sin helhet. När vi nu står inför vår generations största satsning på nya bostäder i och kring våra städer så har vi ett stort ansvar. Förutom att vi behöver förnya och renovera redan existerande bostäder så måste vi tyvärr riva en del som inte håller måttet. En del av Miljonprogrammet är tyvärr i så dåligt skick att det inte är möjligt att renovera. Den gången glömde vi livscykel-ekonomiskt tänkande.
Bygg efter bästa förmåga – inte efter minimikrav
Samhällsekonomiskt, socialt och miljömässigt måste vi därför ställa helt andra krav på byggandet än vad vi gör idag. Vi måste bygga efter ”Bästa förmåga” istället för minimikrav. Finansieringen , återbetalningstid och driftskostnad är naturligt att se över men vi behöver även väva in samhällskostnaden när vi tänker livscykelekonomi.
I retrospekt så blev de kostnadseffektiva byggnaderna från Miljonprogrammet ohemult dyra. Inte bara för att de nu måste renoveras eller rivas, utan mest för den sociala kostnaden, segregrationen men även missarna i miljötänk. Det finns andra kvalitéer än ett effektivt industrialiserat byggande. Här har politikerna en avgörande roll för ett lyckat resultat och deras bästa verktyg är detaljplanerna. Hur får man energi-, livscykelkostnaden samt tankar om cirkulär ekonomi, in i krav och i lag? Kommuner måste styra bättre genom detaljplanen.
Människans tid i fokus
Efter över hundra år med industrialisering, effektivitet och bilen i fokus, där städer ses som en maskin och där människan får ta en biroll, så bör vi sätta var människa i centrum. Städer är levande organismer som är skapade av och för människan. Vilka är då människans behov och vad värderar vi?
För både ekonomi och livskvalitet, när vi bygger, måste människans ”tid” vara central. Inte primärt tiden det tar att bygga utan tiden som vi spenderar i byggnaden, i staden, på landet eller på väg däremellan. Tiden på dygnet för var person är definitiv. Tiden på vår jord är utstakad men ekonomi, produkter, tjänster, nöjen, trender och intressen kommer att förändras. Vi vet också att det finns lika många viljor som det finns människor för hur vi vill spendera vår tid. Så vad kan vi som politker och samhällsplanerare göra?
Högre ambitioner – för att vi kan
Byggnadens tid är över hundra år och städers strukturer står i hundratals, kanske tusentals år. Vi vet Idag att vi måste ställa om till ett hållbart samhälle. Om vi ska nå dit måste vi därför bygga efter ”Bästa förmåga”. Vi kan bygga återvinningsbara, tillfälliga lättare strukturer eller så bygger vi med kvalitet och långsiktighet i fokus. Vi kan och vi måste bygga Noll- och Plusenergihus, varje gång, därför om vi inte gör det nu så missar vi alla mål med ytterligare 100år. Enkel matematik säger att vi inte har råd att vänta eftersom en byggnad står i minst hundra år.
En slags ny-minimalism
Vi vet att mycket av tiden ligger i de korta vardagliga transporterna och en av lösningarna är därför tät bebyggelse med integrerade arbetsplatser, kollektiva transporter och varierat bostadsutbud. Variation är nyckeln för både ekonomi och social interaktion. För på arbetsplatser behövs alla kompetenser, mångfalden och jämställdheten vilket innebär att vi måste bo bredvid varandra i samma område om vi ska ha minimala tidsavstånd. Lagerarbetaren, sjuksköterskan, arbetssökanden, finansanalytikern, entreprenören, chefen och politikern. Gamla, barnfamiljer liksom unga i samma område för att de behövs, för att variationen är en kvalitet och för att tid är kvalitet. Livskvalitet!
Vi gjorde vårt bästa – det är vårt arv.
Kommande generationer får ärva och förvalta det vi gör idag och de får också göra egna analyser, beslut och förändringar. Vi agerar efter vår tids förutsättningar men vi måste göra det vi kan. Inte bara för att det är rätt utan för att det är ekonomiskt mest lönsamt, idag och i långa loppet.
Carl Ståhle – Arkitekt, Entreprenör
Vi bygger framtidens samhällen!
En bra byggnad ska stå i minst 100år men helst längre än så. Andra bra byggnader ska lätt kunna återvinnas i sin helhet. När vi nu står inför vår generations största satsning på nya bostäder i och kring våra städer så har vi ett stort ansvar. Förutom att vi behöver förnya och renovera redan existerande bostäder så måste vi tyvärr riva en del som inte håller måttet. En del av Miljonprogrammet är tyvärr i så dåligt skick att det inte är möjligt att renovera. Den gången glömde vi livscykel-ekonomiskt tänkande.
Bygg efter bästa förmåga – inte efter minimikrav
Samhällsekonomiskt, socialt och miljömässigt måste vi därför ställa helt andra krav på byggandet än vad vi gör idag. Vi måste bygga efter ”Bästa förmåga” istället för minimikrav. Finansieringen , återbetalningstid och driftskostnad är naturligt att se över men vi behöver även väva in samhällskostnaden när vi tänker livscykelekonomi.
I retrospekt så blev de kostnadseffektiva byggnaderna från Miljonprogrammet ohemult dyra. Inte bara för att de nu måste renoveras eller rivas, utan mest för den sociala kostnaden, segregrationen men även missarna i miljötänk. Det finns andra kvalitéer än ett effektivt industrialiserat byggande. Här har politikerna en avgörande roll för ett lyckat resultat och deras bästa verktyg är detaljplanerna. Hur får man energi-, livscykelkostnaden samt tankar om cirkulär ekonomi, in i krav och i lag? Kommuner måste styra bättre genom detaljplanen.
Människans tid i fokus
Efter över hundra år med industrialisering, effektivitet och bilen i fokus, där städer ses som en maskin och där människan får ta en biroll, så bör vi sätta var människa i centrum. Städer är levande organismer som är skapade av och för människan. Vilka är då människans behov och vad värderar vi?
För både ekonomi och livskvalitet, när vi bygger, måste människans ”tid” vara central. Inte primärt tiden det tar att bygga utan tiden som vi spenderar i byggnaden, i staden, på landet eller på väg däremellan. Tiden på dygnet för var person är definitiv. Tiden på vår jord är utstakad men ekonomi, produkter, tjänster, nöjen, trender och intressen kommer att förändras. Vi vet också att det finns lika många viljor som det finns människor för hur vi vill spendera vår tid. Så vad kan vi som politker och samhällsplanerare göra?
Högre ambitioner – för att vi kan
Byggnadens tid är över hundra år och städers strukturer står i hundratals, kanske tusentals år. Vi vet Idag att vi måste ställa om till ett hållbart samhälle. Om vi ska nå dit måste vi därför bygga efter ”Bästa förmåga”. Vi kan bygga återvinningsbara, tillfälliga lättare strukturer eller så bygger vi med kvalitet och långsiktighet i fokus. Vi kan och vi måste bygga Noll- och Plusenergihus, varje gång, därför om vi inte gör det nu så missar vi alla mål med ytterligare 100år. Enkel matematik säger att vi inte har råd att vänta eftersom en byggnad står i minst hundra år.
En slags ny-minimalism
Vi vet att mycket av tiden ligger i de korta vardagliga transporterna och en av lösningarna är därför tät bebyggelse med integrerade arbetsplatser, kollektiva transporter och varierat bostadsutbud. Variation är nyckeln för både ekonomi och social interaktion. För på arbetsplatser behövs alla kompetenser, mångfalden och jämställdheten vilket innebär att vi måste bo bredvid varandra i samma område om vi ska ha minimala tidsavstånd. Lagerarbetaren, sjuksköterskan, arbetssökanden, finansanalytikern, entreprenören, chefen och politikern. Gamla, barnfamiljer liksom unga i samma område för att de behövs, för att variationen är en kvalitet och för att tid är kvalitet. Livskvalitet!
Vi gjorde vårt bästa – det är vårt arv.
Kommande generationer får ärva och förvalta det vi gör idag och de får också göra egna analyser, beslut och förändringar. Vi agerar efter vår tids förutsättningar men vi måste göra det vi kan. Inte bara för att det är rätt utan för att det är ekonomiskt mest lönsamt, idag och i långa loppet.
Carl Ståhle – Arkitekt, Entreprenör
Kommentarer
Trackback
