Skrota bilproducenternas affärsmodeller – inte bilarna
Debattörerna från bilbranschen, de som lever på att producera och sälja nya bilar, har identifierat ett problem. De kallar indirekt sina egna produkter, som fortfarande fungerar, för ett "sopberg". Ett problem som står i vägen för en hållbar framtid. De anser att bilars långa hållbarhet är ett problem. Det får det att framstå som att problemet är att miljön och klimatet blir lidande. De menar att detta "sopberg" av gamla bilar är ohållbart, men för vem är det ohållbart och på vilket sätt?
Källa: Berget av gamla bilar vaxer dags for en skrotningspremie Pourmokhtari
Det är korrekt att äldre bilar som fortfarande rullar är ohållbart för deras ekonomi och affärsmodell. De vill ju sälja nya bilar och äldre bilar blockerar den möjligheten. Om knappt fem miljoner hushåll har strax över fem miljoner bilar och de rullar i över 20 år - ja, då kommer ju försäljningen av nya bilar inte vara så hög. Faktum är att med en försäljning på hela 250.000 elbilar om året, vilket vi är långt ifrån idag, och lika många skrotade så kommer bilflottan att ha ställt om till eldrift om 20 år. Ja, det är helt ohållbart för den tiden har vi inte. Vi måste ställa om mycket snabbare.
En del av lösningen för snabbare omställning som framförs är att vi ska belöna skrotandet av bilar, som fortfarande fungerar, genom en skrotningspremie. Det är precis samma affärsmodell som många elektronikbolag har blivit så kritiserade för. Att till exempel göra det svårt att fortsätta använda en fullt fungerande mobiltelefon och i stället premiera köpandet av nya produkter. Produkter som har en inprogrammerad "end of life" med allt kortare livscykel har till och med börjat förbjudas. Men att redan byggda bilar fortsätter rulla i många år är inte nödvändigtvis ohållbart. Det är bara ohållbart om de fortsätter att rulla på fossila bränslen.
Om bilindustrin på riktigt var angelägna om den ekologisk hållbarheten så borde de fokusera på andra lösningar än att skrota bilar som fortfarande fungerar. De borde fokusera på att Pourmokhtari och Regeringens klimatpolitiska handlingsplan innehöll ett omställningsstöd från fossilbil till elbil så att bilarna kan fortsätta rulla. Ett sådant stöd skulle dessutom ge en injektion till bilverkstädernas verksamhet och öka deras incitament att kunskapshöja inom till exempel batteriteknik. Om omställningsstödet dessutom innehöll krav på vehicle-to-grid (V2G) teknik så skulle varje begagnad bil med batteri bli en balanstjänst till elnätet.
Om bilindustrin på riktigt var angelägna om den sociala hållbarheten för sina kunder så skulle de underlätta för att bibehålla billiga begagnade bilar på marknaden. Genom att ersätta den fossila drivlinan med el och batterier kan karossens livslängd ökas. Då skulle fler människor ha råd att köpa och att köra en eldriven bil.
Om bilindustrin på riktigt var angelägna om sin egen och kundernas ekonomiska hållbarhet skulle de säkerställa att alla nya bilar var elbilar men framför allt delbara, som prenumerationstjänst. På så sätt kan en producerad elbil tillfredsställa ca tio hushålls behov av bil. Det skulle innebära 10 procent av produktionskostnaden av ändliga material med kraftigt ökad lönsamhet. Det intressanta är att om 250.000 elbilar var delbara så skulle omställningen av bilflottan ta 2 år.
Bilindustrin bör inte efterfråga förslag som cementerar ”business as usual” utan stöd för omställning till cirkulära affärsmodeller när Regeringen och Pourmokhtari lägger fram den klimatpolitiska handlingsplanen. Omställningsstöd som gynnar klimatet men även kundernas frihet att resa med bil är att föredra men kanske mest för att bilindustrin ska bli mer lönsam på ett hållbart sätt.
I omställningen måste vi hitta samarbetsmöjligheter där vi löser utsläppsproblemen på ett sätt som gör det lönsamt att ställa om för alla parter. Det är fullt möjligt att få bättre mobilitetstjänster, fler tillgängliga bilar för alla till ett billigare pris och med högre lönsamhet. Det är inte möjligt med ”business as usual”
Carl Ståhle, digitaliserings- och mobilitetsexpert samt språkrörskandidat för Miljöpartiet
